Jag har mer och mer börjat inse att mitt förhållande till mat och annat gott har blivit aningens komplicerat, eller helt galet om man så säger.
Från att förr ha kunnat äta precis vad jag ville och även hur mycket jag ville av allt, utan att gå upp ett endaste litet gram. Till att nu bara behöva äta typ ingenting för att gå upp i vikt.
Jag kan liksom inte njuta av maten längre, utan att omedvetet registrera i huvudet hur många kalorier och kolhydrater den innehåller, och hur mycket jag behöver aktivera mig för att göra av med dessa onödiga kalirier. Det är ju helt sjukt, jag måste verkligen sluta med detta.

Vi har en liten morgonpigg katt, klockan 5 varje morgon vaknar hon och vill genast sätta igång att leka i min säng. Allra helst vill hon att jag ska kasta hennes snoddar så hon kan jaga och fånga dom, men det är inget som jag uppskattar att göra så tidigt.
Ibland fungerar det att helt enkelt ta ut henne från sovrummet och stänga dörren så hon inte kan komma in, men ibland så sitter hon och jammar utanför tills man ger upp och släpper in henne igen.
Det värsta av allt är att när man äntligen ger upp och går upp, så brukar hon gå och lägga sig och sova igen i sin lilla väska.