Nu är det motigt att vara jag. Inget känns roligt och klumpen av oro som jag har i magen bara växer.
Det är tärande med såna här svackor, och fastän jag vet att jag inte ska oroa mig för saker som ännu ej har hänt, och kanske heller inte kommer att ske, så skenar ändå katastroftankarna i 180 just nu.
Åhhhh vad jag önskar att jag kunde vara en sån där lugn och cool typ, som ba jaja den dagen den sorgen typ. Men nej nej här tas alla tänkbara katastrofer ut i förskott och jag blir helt knäckt.
Tyvärr så tror jag att jag inte oroar mig i onödan den här gången, men så klart hoppas jag in i det sista på att min magkänsla har fel för en gångs skull ( för jag brukar lita till magkänslan eftersom den 9gånger av 10 har rätt)
Nu ska jag försöka sova, vilket är mer än svårt när man känner så här.

Tur ändå att jag har min allra bästa vän som redan snarkar sött på kudden bredvid min.

Äntligen så har jag fått min nya säkerhetsdörr monterad, så otroligt skönt.
Min gamla dörr var väldigt sliten och jag hörde precis allt som hände utanför den, så otroligt lyhört var det. Och hade nån velat ta sig in så hade det nog räckt med ett par sparkar för att ta hål på den.
Den nya är ju också betydligt snyggare än den gamla, snyggt också med vit insida istället för brun/svart som jag hade tidigare.