Så här vill han gärna sova, med hakan mot min axel och det är sååå gosigt.
Jag är så otroligt glad över att jag har honom och särskilt nu när livet är i gungning.
En riktigt trogen vän är han, som dessutom får mig att skratta flera gånger om dagen även om jag är ledsen eller känner mig lite nere.

Det är som om jag lever i något sorts vakum just nu.
Hatar ovisshet och just nu är ju allt just ovisst.
Känslan av att inte riktigt veta om vi kan bo kvar här eller ej är oroande i sig, men även mycket annat är fortfarande ytterst oklart.
Det ska bli så skönt när allt detta är över och jag har fått svar på allt som hänger i luften just nu. Måtte det bara gå fort