Jag verkligen hatar att ha en massa måsten hängande över mig, och särskilt såna där extra jobbiga måsten som man lätt skjuter upp så länge att det sen nästan är försent.
Jag har haft en hel massa måsten den senaste tiden, det har faktiskt varit så att vissa av dom där måstena gjort att jag vaknat mitt i natten och sen inte kunnat sluta tänka på dom, och det vet ju alla att även det minsta lilla problemet kan bli hur stort som helst på nätterna när man ligger sömnlös.
Men idag tog jag äntligen tag i flera såna där jobbiga måsten genom att ta mig i kragen och ringa några småjobbiga telefonsamtal, och jäklars vad skönt det kändes efteråt, och det även fast allt ännu inte är löst, men jag har i alla fall tagit tag i det.
Det här är inget nytt fenomen hos mig, jag har alltid varit sån som skjutit upp jobbiga saker så länge som det bara är möjligt fastän jag vet att jag ju mår så dåligt av det.
Just nu så har jag haft lite oflyt kan man säga och det känns lite som att jag släcker en massa småbränder hela tiden, med rädsla för att det snart blir en stor skogsbrand.