Jag orkar inte riktigt med mig själv just nu, är en riktig pain in the ass på mig själv liksom.
Allt jag gör blir fel, eller åtminstone det mesta, och jag blir aldrig riktigt nöjd med någonting.
Har en ständig molande värk i magen, och det känns hela tiden som jag glömt något viktigt men kan inte komma på vad det skulle kunna vara.
Känner mig allmänt förvirrad och varje morgon när jag vaknar så känner jag mig stressad utan anledning. Svårt att förklara exakt hur det känns, men ungefär som när man vaknar och inser att man försovit sig och måste stressa i 120 för att sen inse att man ändå inte kommer hinna.

Idag tog jag ändå tag i en sak som jag skjutit upp i flera veckor för att jag tycker det är så förbaskat tråkigt och jobbigt, och trots att jag mått dåligt över att jag inte gjort det klart så har jag bara skjutit upp det ännu mer. Men nu när det äntligen är gjort så känner jag ändå ingen lättnad, utan grubblar istället på om jag gjort rätt eller om jag borde gjort på ett annat sätt ändå.

Jag undrar varför det blir så här nu när jag borde vara hur lugn som helst.
Sommarlovet har börjat så jag har inga tider som måste passas för lilla O. Jag har inga större läkarbesök, undersökningar eller provtagningar inplanerade på flera veckor framöver, och ja allt är ju egentligen med tanke på omständigheterna rätt bra just nu, så jag förstår inte varför jag helt enkelt inte kan slappna av lite och bara luta mig tillbaka och njuta lite istället för att bara känna stress och oro för något som inte finns, inte just nu i alla fall.

Tänk om man kunde vara lite mer som Svea. Hon bara chillar runt här hemma hela dagarna och är nöjd så länge hon har sällskap, mat i skålen och rent i lådan. Inga bekymmer där inte.