Vad kul det är att se att så många läser här på bloggen, eller många och många allt är ju relativt, men för mig är det många med tanke på att ingen jag känner läser den, förutom ett par stycken som lyckats hitta hit på egen hand.
Jag vet egentligen inte varför det har blivit så att mina vänner inte vet om min blogg, men jag vill ha det så bara.

Jag har alltid varit nöjd med mitt hår. Även om det alltid sett lite rufsigt och okammat ut, men det har varit tjockt och av rätt bra kvalité och till skillnad mot de flesta jag känner så har jag faktiskt varit helt nöjd med min naturliga hårfärg och därför har jag heller aldrig färgat det.
Men nu kommer det stora Menet. Sedan i höstas så har jag tappat typ halva kalufsen, och jag kan dra loss stora nävar med hår flera gånger varje dag. Om jag sovit med utsläppt hår på natten så är kudden full av långa ljusa hårstrån och på vårt svarta klinkergolv i hall och kök så syns långa hårstrån lite varstans, så äckligt och motbjudande.
Jag har de sista månaderna inte kunnat ha håret utsläppt för det har sett så stripigt ut bak.
Men nu har jag äntligen tagit tag i saken och beställt tid hos en frisör som kommer få fria händer att klippa så mycket som behövs, så imorgon är det tack och hej till dom långa lockarna på ryggen.
Jag hoppas att det ska hjälpa lite mot det värsta håravfallet om man klipper av det kortare så det inte blir lika tungt.
Att jag tappar så mycket hår nu beror alldeles säkert på att min kropp mått dåligt så länge nu, och det kan också vara biverkan på nån medicin. Jag läste någonstans att just blodförtunnande kan ge just håravfall en tid innan kroppen anpassat sig. Men vad vet jag, ingenting egentligen, det är bara hoppas att det lugnar ner sig snart så jag inte blir helt skallig.
Just det här med håret är ju lite jobbigt tycker jag, det är ju liksom lite av personligheten som sitter i frisyren på något sätt.

Idag blir det tårta till frukost

Min ena dotter jobbar på ett konditori och gissa om jag blev förvånad när det kom ett bud med morsdagstårta därifrån. Så kärleksfullt att fixa detta till mig även fast hon jobbar hela dagen idag och därför inte har nån möjlighet att komma hit.
Annars så händer det inte så mycket just nu. Yngsta dottern ska gå på Grönan idag, jag orkar tyvärr inte följa med men som tur är så har hon en annan vuxen som kan följa med idag. Jag måste hitta någon låssmed som har söndagsöppet, för det minsta barnet har tappat bort sin ena dörrnyckel, så jag måste göra en ny. Extranycklar är en ständig bristvara när man har en stor familj.

Idag blev det middag i kvällsolen på restaurang J i Nacka.

Känns som ett mycket bra avslut på en dag som började dåligt med ett vidrigt illamående och huvudvärk.

Vilken fantastiskt fin dag vi haft.
Jag tog med mitt sjuka barn på en liten promenad i området. Det är så otroligt vackert ute nu när allt är så där ljust grönt.

Idag har jag inte gjort många knop inte. Allt känns tungt och trögt och andningen har varit väldigt tung ikväll.
Jag vet ju att det är så här att vissa dagar är värre än andra, men det är jobbigt ändå när det är som värst, sen när jag har såna där riktigt bra dagar då glömmer jag nästan bort hur jobbigt det kan vara, och det är nog tur det för annars vet jag inte hur jag skulle orka med mig själv.
Tur är nog också att det liksom inte finns varken tid eller plats för nån självömkan i mitt liv, utan i min familj är det raka puckar som gäller, åtminstone för det mesta.
Idag sa yngsta dottern bara så där helt appropå att, Men herregud mamma är du verkligen 46år det är ju jättegammalt ju, jag trodde bara att du var typ 45 eller nåt. Ja vad säger man då liksom, ehhhh. Sen avslutade hon med att be om en glass :-O

Nu ska jag ta och krypa ner i sängen där den här tjejen ligger och väntar på att bli kliad under hakan

Dom är ju så goda

Ingen huvudvärk och inget halsont idag. Har bara kännt mig väldigt trött och seg.
Men nu är det Olivia som har ont i huvudet och lite ont i halsen istället, så hon fick stanna hemma med mig idag.