Vi har haft en helt underbar påskafton i solen jag och Svea.
Jag trodde faktiskt att det skulle kännas lite jobbigt att vara ensam hemma i tre dagar, men det har faktiskt gått över förväntan och imorgon kommer Olivia hem igen. Hon har varit hos sin farmor några dagar, och eftersom vi inte fick nån kattvakt så fick jag stanna kvar hemma med Svea.
Det ska bli lika strålande väder imorgon också, så nu kommer nog alla knoppar brista vilken dag som helst och ge oss massor av grönska.

Rädslan för att dö är naturligtvis stor, men rädslan för en ny propp som kan göra mig till ett vårdpaket är faktiskt större.
Att vara död är visserligen en mycket skrämmande tanke
Att måsta lämna mina barn och dom jag älskar, att inte få uppleva allt det där jag ännu inte upplevt är en jobbig tanke, jag är ju liksom inte färdig med livet ännu.
Men rädslan över att bli oförmögen att röra mig och göra mig förstådd, och kanske ha fruktansvärda smärtor är mycket mer skrämmande än tanken på att vara död.
Jag vill inte bli ett kolli som är helt beroende av andras omsorger, det skulle plåga mig.
Jag vill heller inte bli en börda för mina barn och anhöriga, för då tror jag faktiskt att döden är ett bättre alternativ för alla inblandade.

Men det bästa alternativet är så klart att jag inte får fler proppar, och att jag får leva tills jag känner mig färdig med livet.
Min farmor levde tills hon var 96år och hon sa de sista åren att nu var hon trött i kropp och knopp och ville bara få vila, och då är döden inte längre så skrämmande. Hon sa några gånger till mig att, Raring nu är jag klar med mitt liv nu vill jag dö. Jag förstod inte riktigt då utan blev mest ledsen när hon sa så, men nu tror jag att jag förstår vad hon menade.

(Nu är det förövrigt fyra år sedan jag blev kallad Raring. Hon skulle fyllt 100år nu i maj, och jag saknar henne så)

Glad Påsk!

Påsklov innebär att jag har Olivia hemma hela dagarna och det är ju alltid trevligt. Nu har hon ju iofs inte varit inne särskilt mycket, utan är mest ute i parken med kompisar, vilket är kul och framför allt ett mycket gott vårtecken.
Annars händer det inte så mycket just nu. På hälsofronten är det också lugnt denna veckan, har inga läkarbesök, provtagningar eller undersökningar inbokade. Jo förresten en telefontid med leverläkaren väntar, men det är ju inte särskilt ansträngande så det räknas inte.
Nu ska jag sätta mig på balkongen och tanka lite D-vitamin ??

I ett desperat försök att lindra obehaget i mina ben så har jag nu köpt magnesium på Apoteket.
Jag har bara hunnit ta 3doser ännu, så det är lite för tidigt än att säga om det fungerar eller inte. Jag antar att det tar några dagar innan man märker någon effekt av det

 Magnesium sägs lindra kramp och myrkrypningar i benen, särskilt nattetid. Sen har  ju magnesium en massa andra bra egenskaper också, men det enda jag bryr mig om just nu är att få bort obehaget i benen på natten så jag kan sova ordentligt igen.

Jättegod tomatsoppa blev det lunch.. Lätt som en plätt även för den late, det går liksom inte att misslyckas
Häll en halv förpackningav keldas mildatomatsoppa (2,5dl) i en kastrull, tillsätt därefter en burk med zetas blandadebönor med matvete. Värm på spisen till lagom temperatur. Sen du har en mycket god och mättande soppa som innehåller endast 430kcal

Till middag fick det bli youghurt, musli och macka med ost och kaviar, det blev 624kcal

Efter mer än 18månaders sjukskrivning så kan jag bara konstatera att nackdelarna är fler än vad många tror sig veta.
Men eftersom att jag bestämt mig för att försöka fokusera på dom bra sakerna istället för dom dåliga så försöker jag nu hitta lite fördelar med att vara sjuk.
Och idag när jag satt och vilade/solade en stund på balkongen så kom jag på en bra sak. Det är att jag nu för tiden har ro till att kunna sitta i solen och njuta i stort sett hur länge jag vill för jag orkar ju ändå inte göra så mycket annat ;-)

Alltså det här med att alla måste få vara med och bestämma middag ibland känns extra tungt när nån väljer fiskpinnar och pulvermos. Men eftersom jag lärt barnen att man ibland måste äta mat som man inte älskar, så för att vara en bra förebild så är det ju liksom bara att bita ihop och tugga i sig en liten portion. Men jag kan lova att det kommer ta lång tid innan jag äter detta igen.