Hade aldrig pms känningar förr och förstod aldrig riktigt vad det innebar och hur jobbigt det kunde vara, trodde nog att det överdrevs lite. Men så plötsligt för ett par år sedan så sa det bara pang och jag blev deppig och oroade mig för allt som gick att oroa sig för, och sötsuget var inte att leka med dagarna innan mens. Så fort mensen kommer så är allt frid och fröjd igen och den där oluskänslan är som bortblåst.
Det tog faktiskt nästan ett helt år innan jag förstod att dessa känslor nog var det som alla pratade om, pms.
Nu har jag vant mig och vet för det mesta vad det är frågan om när jag plötsligt känner att allt är jobbigt och det känns som att alla problem är oöverstigliga. Men fortfarande händer det att allt hinner bli nattsvart elände innan jag fattar vad det är frågan om.
Ikväll botade jag det värsta med denna nötcreme, så sjukt gott
När man tycker som mest synd om sig själv så är nog något chokladigt den allra bästa medicinen, i alla fall så är det så för mig.
Jag är också himla glad och tacksam att detta drabbade mig först i 40-års åldern och inte som för vissa redan i tonåren.

Nu är det gjort, leverproverna är tagna så nu är det bara att vänta på resultatet. Om jag har riktig tur, vilket jag faktiskt brukar ha så ringer min leverläkare redan imorgon eftermiddag. Hoppas hoppas att proverna är lika bra som för 2veckor sedan då alla prover var bra utom ett. Om dom nu skulle vara bra så betyder det att jag kanske bara behöver lämna prover varje månad istället för som nu varannan vecka.

Jag har ju ända sedan jag blev sjukskriven varit väldigt noga med att hålla en normal dygnsrytm, men som det är just nu så skulle jag utan minsta problem kunna sova fram till lunch. Nu gör jag ju såklart inte det, men jag går omkring i nån sorts trötthetsdimma hela dagarna och har ingen ork alls över till att göra någonting annat än det absolut nödvändigaste.
Idag ska jag till vårdcentralen och lämna lite blodprover för att se om mina levervärden blivit något bättre. Jag skulle egentligen gjort det igår, men när jag kom dit så var det fullt med folk i både korridor och väntrum, så jag gick hem igen hade varken lust eller ork att stå där och vänta i flera timmar när jag ju nu har den turen att jag ju faktiskt kan gå dit idag istället. Jag tyckte faktiskt lite synd om alla som satt där och väntade och inte hade den möjligheten. Nu hoppas jag att det är lite mindre kö idag för jag kan ju inte skjuta upp det hur många dagar som helst.