Mina armar och min mage är för tillfället fulla av fula blåmärken i varierande färgskala och storlek. En himlans tur för mig att det är vinter och kallt så jag kan gömma dessa i långärmade tröjor, istället för att behöva gå i bikini på en varm och solig strand där alla skulle se dessa och undra vad jag gjort.
Det gäller att hitta något possitivt i allt det negativa för att inte bryta ihop och börja tycka alltför synd om mig själv.

Risgrynsgröt med kanel och lite socker, och till det julknäcke med arbogapastej.
Om jag fick bestämma här hemma så skulle vi äta det till både frukost, lunch och middag.

Många tycker att det är ofint att önska sig för dyra julklappar, själv tycker jag att det är helt okej att önska vad man vill så länge man är medveten om att det är just en önskning och inte något man förväntar sig att få.
Om man sen är så dum så att man bara önskar sig tokdyra saker som ingen har råd att köpa, ja då får man liksom skylla sig själv när man sitter där på julaftonskväll och är besviken för att man inte fått en enda sak som man önskat sig.

Hur snyggt som helst och dessutom i världens snyggaste färg rosa.

Så här tidig med pepparkaksbak har jag nog aldrig varit innan, utan jag har alltid gjort allt i sista minuten.

Finns det nån juligare doft än just pepparkaka, för mig så väcker den doften tillsammans med apelsin och hyacint en massa minnen som påminner mig om jularna när jag var liten, som oftast firades hemma hos min farmor och farfar i Eskilstuna. Trygga barndomsminnen som ger ett sorts lugn.

Igår gjorde dom här döttrarna dessutom iordning pepparkashuset, så nu doftar det ännu lite mer här hemma.

Känns jätteskönt att det är klart redan nu innan lucia. Förra året hanns det inte med förrän 3 dagar före julafton.

Den här fina blomman kom med blombud i fredags från mitt jobb. Det värmer att dom fortfarande tänker på mig trots att det är över ett år sedan jag var där sist.

Idag känns som en bra dag, så jag ska passa på att köpa de sista julklapparna till mina barn, och jag hoppas även att jag ska hitta något att köpa till min brors båda barn också.
Jag måste även titta ut något som jag själv kan önska mig av tomten, tänk att det ska vara så svårt att önska till sig själv.

Jag går ner sakta men säkert trots att jag inte direkt bantar längre.
Det enda jag inte äter är potatis, pasta och vittbröd och det är inte enbart för vikten utan lika mycket för att jag har upptäckt att jag faktiskt inte tycker att det smakar gott längre.

8/16 fastan kör jag fortfarande på med, och det både för att det blivit en bra vana som jag känner att jag mår bra av, och även för att jag känner att det är en hållbar metod som fungerar att leva med i längden.
Att jag fortsatt gå ner lite i vikt beror nog även på att jag inte mått så bra och att det också varit väldigt mycket oro angående mina stegrande levervärden.

Nu är mitt nya mål att försöka hålla mig kvar på den här vikten, och bli viktstabil i mer än en vecka, för det har jag ju liksom aldrig lyckats något vidare med innan.

Magen har mått betydligt bättre de senaste dagarna och jag tror att det beror på att jag varit väldigt noga med vad jag stoppat i mig. Dessutom har jag försökt att inte äta så stora portioner då jag märker att jag får mer ont när jag känner mig mätt.
Ryggskottet är också på bättringsvägen tack och lov. Det är verkligen en mardröm att ha så ont i ryggen när man inte ens vågar ta en endaste liten alvedon.
Andningen och andfåddheten är som vanligt dålig men när det gäller det så är det ju bara att gilla läget och acceptera, inget som jag själv kan påverka ju.
Jag har trots alla krämpor haft en späckad helg som varit fylld av trevligheter helt anpassade efter vad jag själv kännt att jag orkat med.

Fick ett samtal från vårdcentralen där en sköterska meddelade att jag inte kunde få någon ny husläkare ännu. Hon lovade däremot att en läkare skulle ringa mig imorgon för att diskutera vidare.
Känns ju sådär kan jag ju tycka med tanke på att mitt läkarintyg går ut nu i December och att jag ju faktiskt måste få en ny läkare innan dess.
Jag frågade också om hur jag ska göra med influensavaccinet som jag måste ta varje år, nu när jag blivit äggallergisk. Fick då svaret att det måste jag rådfråga min husläkare om haha...snacka om moment 22, har ju inte nån. Man kan ju bli galen för mindre, den som sa att man måste vara frisk för att vara sjuk var en klok person.