Har träningsvärken från helv.... Idag. Det gör så ont i låren och rumpan att jag knappt kan sätta mig på toan utan att jämra mig, aj aj aj
Anledningen till denna värk är utfall som jag fick för mig att prova igår efter att jag trampat en stund på min crosstrainer.
Eftersom jag har lite svårt för det här med ordet lagom så gjorde jag nog lite för många, med tanke på att jag aldrig gjort denna övning innan, jo kanske möjligen på nåt gympapass på gymnasiet eller så, men aldrig som medelålders otränad tant.

Anledningen till att jag försöker träna varje dag är i första hand att få mer muskelstyrka och bättre kondition för att orka lite mer och underlätta andningen när mina lungor sviker, och då är starka ben och magmuskler ett stort plus.
Med en så bra grundkondition som möjligt så är oddsen betydligt bättre för ett längre och mer rörligt liv, när man har så pass dålig lungkapacitet som jag har. Man klarar även infektioner bättre om man har en bra grundkondition.
Därför gör jag så gott jag kan för att försöka att bibehålla den kondition och muskelstyrka jag har nu, och skulle det mot förmodan vara så att den ökar lite så är ju det en storvinst.

Här ligger jag mitt i natten och tänker på grillad fetaost med tomat, sjukt gott är det. Vi åt det nästan varje dag till förrätt när vi var på Kreta i somras.
Och nu bara så här mitt i natten blev jag bara sååå sugen på det.
Måste prova att göra det nu till veckan helt enkel, det borde ju inte vara så svårt att göra själv tycker jag.

Hmmm har som sagt lite problem med sömnen just nu ;-/

Jag har en liten jobbig period vad gäller sömnen just nu.
När jag ska lägga mig på kvällen så är jag trött, men sen när jag väl kommit i säng så kan jag inte somna.
När jag tillslut somnar efter flera timmar så sover jag så lätt att jag vaknar av minsta lilla ljud, och sen är det svårt att somna om igen. Detta gör att jag är ännu tröttare än vanligt på morgonen när det är dags att stiga upp, och då är det ju väldigt lickande att sova lite längre. Men det vågar jag inte för då är jag rädd att det blir en ond cirkel, och sen hepp ett två tre så har man vänt på dygnet.
Vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta. Jag försöker ju att aktivera mig varje dag genom att gå ut och promenera och att träna, så det kan ju inte bero på att jag inte aktiverar mig tillräckligt, för det gör jag verkligen och ibland även lite mer än vad jag borde.
Jag hoppas att det vänder snart för att inte få sova ordentligt är rena tortyren.

Kycklingfiléer som fått puttra i Gorgonzolasås och till det lättkokt brysselkål.
Detta är bland det godaste jag vet just nu, så jag äter det så ofta jag kan.
Idag gjorde jag iordning en riktigt stor sats som jag ska frysa in i lagom portioner.

Det fick bli en idag också

Så gott!
Något måste jag ju ha att trösta mig med när jag är helt ensam hemma eller ja nästan dåra, Svea är ju också hemma förstås

Igår kväll var två av dom stora tjejerna hemma på middag med sina pojkvänner.
Jag måste säga att jag haft en väldig tur med barnens pojkvänner genom åren, fast så himla många har det iofs inte hunnit bli men ändå. Av dom som ändå kommit och gått genom åren är det bara en enda som jag inte tyckt om och kännt något för. Men det klart att vissa saknar man mer än andra och ju längre dom varit i familjen ju tråkigare känns det ju när det tar slut.
Igår hade Emelie med sin nya kille som hon dejtat i mer än ett halvår nu, och han var verkligen supertrevlig, han verkade passa Emelie perfekt.

Matilda och hennes kille var också hemma och hon hade med sig en hallonmoussetårta.

Som vanligt glömde jag att ta kort på den innan den var uppskuren. Men den var både fin och god
Jag vågade bara smaka ett par teskedar eftersom mousse innehåller väldigt mycket äggvita, och det är ju just äggvitan jag inte tål
Men snälla och omtänksamma Matilda hade tagit med en dammsugare till mig istället för tårta

Jag verkligen älskar dessa små skapelser och dom innehåller så pass lite ägg att jag kan äta en utan att jag får någon reaktion.

När barnen åkt hem till sina egna hem så blev jag alldeles ensam här hemma, och det händer ju inte allt för ofta.
Olivia är bortrest hela helgen, så det blev väldigt tomt och tyst när dom gått.
Nu har jag två hela dagar framför mig då jag kan göra precis vad som faller mig in utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Jag får se vad jag orkar med helt enkelt.

Det verkar som om jag hamnat på en viktplatå igen.
Vikten går liksom varken upp eller ner, mer än nåt hekto åt endera hållet.
Vikten ligger stadigt runt 62kg.
Jag äter fortfarande lågkolhydratskost och enligt 8/16 metoden, och trots att jag inte går ner något i vikt just nu, så känner jag ändå att kroppen och magen mår bra av det här upplägget.
Jag tror att jag för att jag ska lyckas gå ner dom här sista irriterande kilona måste dra ner lite mer på kolhydraterna. Så från och med måndag så ska jag vara lite striktare och försöka äta runt 20g/dag istället för som nu mellan 35-50g/dag.

Igår var det precis ett år sedan jag blev så sjuk så att jag inte orkade jobba. Inte trodde jag då att jag fortfarande skulle vara sjuk idag ett helt år senare, fast det var nog tur.
För om jag vetat det då hade jag nog blivit helt knäckt.
Jag vet inte om det är jag som haft en evinnerlig tur, men under det här året så måste jag säga att jag kännt ett enormt stöd från Försäkringskassan, och gör fortfarande.
I media hör man ju bara en massa skräckhistorier om Försäkringskassan, men man får aldrig höra eller läsa om dom fall där det faktiskt fungerar, och det gör det ju faktiskt ändå för de flesta.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt orättvist för dom handläggare som jobbar på Försäkringskassan och faktiskt gör ett bra jobb trots nedskärningar och hårda krav uppifrån. Det är ju inte handläggarna som bestämt hur regelverket ska se ut.
Jag har vid vissa tillfällen faktiskt kännt mer stöd från min handläggare än vad jag kännt från några av de läkare jag träffat pä under detta år.