Igår var vi på utflykt,och genom hela stan fick vi åka.

När vi skulle byta till buss vid Odenplan så var alla hållplatser flyttade lite huller om buller, så det var inte så lätt att hitta rätt
När vi stod där och väntade på bussen så slog det mig att jag nog inte varit vid Odenplan/Vasastan på närmare 8år eller så, hur sjukt är inte det när man ju faktiskt bor i Stockholm, eller ja Nacka är ju en kranskommun till Stockholm, i alla fall så kändes det lite konstigt när jag kom på det.
Hur som helst så var det värt den långa resan för när vi äntligen kom fram till Matildas jobb

Så blev vi bjudna på en massa godsaker. men dom hade jag redan ätit upp när jag kom på att jag borde ta en bild.

Nä jag tycker faktiskt inte synd om mig själv, även fast vissa vill tro det.
Jag tycker däremot att det är jäkligt trist att må så här, och det gör mig mer arg än ledsen.
Jag tror att den dagen man börjar tycka synd om sig själv och tar på sig offerkoftan då är det kört då blir man en bitter surkärring som får sitta hemma i sin ensamhet för att ingen står ut med all klagosång.
Att försöka se möjligheterna istället för hindren det tror jag att man kommer långt med.