Det är en konst det här att bara vá, eller chilla om man så vill. Jag har alltid varit bra på det förr, men nu känner jag mig så stressad jämt.
Kan det kanske bero på att jag börjar inse att livet är för kort och det är så mycket jag vill hinna göra innan det är försent.
Svammligt jag vet men det är så jag känner idag.
Jag försöker ändå att vila och göra ingenting idag, för imorgon blir det nog full fart är jag rädd.

Det är inte så lätt att hänga med en 10-åring som bara vill bada hela dagarna när man inte mår så bra. Men jag har bitit ihop och gjort så gott jag kan. Om man istället för hindren ser möjligheterna så brukar det mesta gå att genomföra, enda skillnaden är att allt tar lite längre tid.

Igår gick vi till en av sjöarna där vi bor. Vi har inte varit där tidigare i sommar för att jag tycker att det är så backigt på både dit och hemvägen.

Men med packningen i denna och med många pauser så kom vi fram tillslut.

Väl framme så hade vi det supermysigt och det badades massor.
Det var dock tusen gånger jobbigare att gå hem igen, så det lär ta ända till nästa sommar tills det blir bad där nästa gång.

Tyvärr så är det så att nästan alla bad där vi bor går det inte att köra bil till, så man får gå eller cykla dit.