Nu har vi haft vår lilla Svea i drygt 2 månader, och hon är för det mesta helt underbart mysig
. Hon är väldigt kelig och vill gärna ligga nära nära när hon ska sova, hon vill även ha hudkontakt på natten så hon försöker ofta lägga ena tassen i eller pä min hand när jag sover.
"Pratig" är hon också, och ropar man på henne så svarar hon med nått ljud som påminner om ett mjau, innan hon kommer.
Hon kommer faktiskt när man ropar på henne åtminstone 9 av 10 gånger, till och med om hon ligger och sover så kommer hon om man ropar, helt fantastiskt för att vara en katt.
Hon gillar inte alls den lite finare och bättre kattmaten från zoo affären, så den har vi slutat köpa, hon föredrar whiskas för kattungar istället.
Sin bebiskattmjölk vill hon fortfarande ha, men vi har börjat dra ner lite på den så nu får hon bara en halv deciliter om dagen.
Hon växer riktigt bra, och väger nu 2kg, det är ju betydligt mycket mer än dom 800g hon vägde när vi fick henne.
Hon leker mycket, och far ofta fram som en liten tornado här hemma och då går det undan vill jag lova.
Just nu så älskar hon att leka med mina hårsnoddar. Jag har undrst lite över hur hon lyckats få tag i så många, men nu vet jag hur. Häromdagen så såg jag nämligen hur hon lyckades ta sig upp i handfatet och därifrån sträcka sig upp mot hyllan där vi har alla snoddar, och sno åt sig en med munnen.
Den allra bästa platsen platsen hon vet är min säng, och där gömmer hon gärna sina finaste saker hon lyckas norpa åt sig, Så jag har hittat allt från hårsnoddar till kaviarkorkar under täcket på kvällarna.
Hon kissar och bajsar i sin "låda", eller den ser mer ut som ett litet hus med väggar och tak, och en liten lucka som hon kan gå in och ut ur själv. Det fungersr bra, och det luktat ingenting från den.
Hon har precis nyligen kommit pä att det är spännande att sitta i fönstret och titta på alla som rör sig utanför på gården, hon kommer nog uppskatta det ännu mer till våren när fåglarna brukar sitta i trädet utanför.
Vårt akvarium är också kul, där kan hon sitta i timmar och bara titta.
Vi har kommit på att det nog ofta är där hon ligger när hon varit ensam hemma.
Även om det var lite(super) jobbigt de första veckorna vi hade henne med kisseriet, så ångrar jag inte en sekund att vi skaffade henne, och det vet jag att ingen annan i familjen heller gör.
Hon har helt enkelt utan någon som helst konkurans blivit familjens lilla prinsessa som alla slåss om att få skämma bort..

Jag ger upp nu med lchf och bantning, för en tid. Känner att jag mår för dåligt just nu för att orka tänka på vad jag stoppar i mig också.
Men jag kommer att försöka hålla koll på min vikt och inte tillåta mig att gå upp alltför mycket. Allt under 60kg får räknas som okej.
Nu ska jag försöka att koncentrera mig på att må lite bättre och tänka lite gladare tankar än de som varit den sista tiden. Jag vet att det inte kommer bli lätt men jag ska ändå försöka göra så gott jag kan.

Det är mycket svårare än vad jag trodde att bli viktstabil.
Jag trodde att jag skulle kunna hålla mig runt 58kg, som ju varit min målvikt genom att bara äta kolhydrater nån gång ibland, men inte alltid. Det fungerar inget vidare kan jag berätta, för så fort jag gör avsteg ifrån lchf så ökar jag minst ett kilo i vikt.
Jag tror helt enkelt att jag måste försöka gå ner ett par kilo till för att inte väga mer än max 58kg.
Nu ska jag vara noga med att räkna alla kolhydrater i några dagar för att gå ner till 58 igen, och sen försöka stanna där om det går.

Nu är det bara 3 veckor kvar tills det är dags för lite miljöombyte, med sol, bad och god mat. Det ska bli helt otroligt skönt att komma iväg hemifrån ett tag, och slippa alla måsten.

Det är även skönt att ha något att se fram emot dagar som dessa, när det är så kallt att jag inte ens kan gå ut med soporna utan att få andnöd.

Förra årets resa till Egypten blev ju lite av en besvikelse. Så nu blir det Gran Canaria igen där vi varit många gånger innan och aldrig blivit besvikna, så det känns som ett rätt säkert kort att återvända dit igen.

Vi ska bo på samma hotell som vi bott på fyra eller fem gånger tidigare, vilket betyder att det är ett super trevligt ställe.

Och JA, självklart så har jag fått tillstånd att åka både av försäkringskassan och behandlande läkare    

l

Känner att jag skulle behöva ta en paus från mig själv, för fy fasen vad jobbig och gnällig jag är nu.
Tyvärr vet jag inte riktigt hur man bär sig åt när man vill slippa sig själv en stund, men tips mottages tacksamt.
Under tiden ska jag försöka att skärpa till mig så gott det går, och sluta nojja över en massa skitsaker som jag ändå inte kan göra något åt.

Det mesta brukar ordna sig till slut, även om man inte tror det när man oroar sig som mest.
Nu i eftermiddag fick jag reda på att båda mina ansökningar till försäkringskassan blivit godkända. Jag blev naturligtvis oerhört glad och lättad över detta, men har ändå lite svårt att ta till mig glädjen, det kommer nog ta några dagar till att smälta dessa nyheter.
Vad gäller den andra oron som jagar i mig, så fortsätter den tyvärr obarmhärtigt att rasa vidare i min kropp.
Jag är rädd att jag håller på att tappa den lilla kontrollen jag hittills haft över min lungfunktion och min kropp.
Jag känner att jag måste simma som en tok, för att lyckas hålla huvudet över vattenytan just nu.
Måste hitta styrkan att orka ta kontrollen över mitt liv igen.

Nu ska jag mysa med den här lilla kompisen som är en riktig glädjespridare här hemma.

Den här oron vill inte släppa taget om mig, jag försöker med alla medel att skaka av mig den, men det är stört omöjligt.
Känslan liksom äter upp mig inifrån, och gör mig trött och förtvivlad.
Jag försöker tänka på annat roligt, men det går inget vidare bra, finns ju liksom inte så mycket som känns roligt just nu.
Försökte att bläddra lite i en tidning förut, men tappar koncentrationen efter två meningar.
När jag skulle göra en latte för en stund sedan så laddade jag maskinen och tryckte igång den, men hade helt glömt att ställa dit glaset. Stoppade en tvätt i maskinen men hade glömt att trycka på start. Ja så där håller det på hela tiden.
Min oro för vissa saker är ju verkligen befogad, men det är värre med all den oro som jag bär runt på som det liksom inte går att göra så mycket åt, det är den oron som går mig på nerverna, och får mig att känna det som ett jagat djur som bara vill fly bort från allt elände.

Inatt kommer äntligen min Emelie hem från Kap Verde,oj vad jag har längtat. Eftersom hon haft så dålig uppkoppling där så känns det som om hon varit borta längre än dom 2 veckor som gått. Dessutom har jag i den lilla kontakt vi haft förstått att det inte varit så där toppen med allt, som man ju faktiskt vill att det ska vara, och det har ju gjort att jag längtat tills hon ska komma hem ännu mera.
Systrarna har också längtat lite extra efter henne, särskilt Filippa och Matilda, som har något mycket tråkigt och sorgligt att berätta för henne. (Olivia vet inget om det sorgliga ännu)
Jag tycker att det är underbart att dom kan söka och finna sån tröst i varandra när det stormar som mest och dom känner sig ledsna. Det känns också bra inför framtiden om/när jag blir sämre.
Nu längtar jag bara till helgen då vi förhoppningsvis hinner ses.